Birgitta föddes på Pingstdagen 1937 i Eskilstuna Klosters församling, som nummer fem i en skara på åtta barn.
Att vi var påtänkta för varandra kan man se av att hon föddes samma dag som mina föräldrar gifte sig!
Hennes familj bodde då på gården Emmaus, straxt utanför Torshälla (nära hamnen). På 1970-talet fanns det fortfarande ett bostadshus och fruktträd kvar där. Till gården hörde mark vid Mälaren och eftersom Birgittas far Albin var affärsman sålde han av sommarstugetomter.
Tyvärr var en del av hennes fyra storasyskon sjuka vid den tiden, så hon fick nog inte den vård och uppmärksamhet hon förtjänade som nyfödd.
Efter flera flyttar kom de 1941 till Östhamra gård, Munktorp. Ett större lantbruk nära Strömsholms slott, där Birgitta bodde kvar till 1956. Det var 6 km till folkskolan i Munktorp, och oftast fick Birgitta gå den långa vägen själv.
Hon började sen i realskolan i Västerås, men flyttade efter en termin till Högre allmänna läroverket, Köping, där Birgitta träffade mig, som gick i samma klass.
Sen gick hon på folkhögskolan Karlskoga Praktiska Läroverk. Birgitta fick där vara barnvakt åt en nyfödd lärarson, Martin Kylhammar, som numera är känd professor och författare.
Olika praktikplatser i Stockholm följde (Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, barnträdgårdar mm) samt gedigen utbildning vid Maria Husmodersskola och Stockholms stads barnsköterskeskola, där hon examinerades 1961:
Birgitta och jag blev närmare bekanta 1954, i samband med eftersamlingar för konfirmander som min mamma Anna-Lisa ordnade. Tycke uppstod snabbt och förlovning skedde 1958, på Berns salonger, där Edith Piaf sjöng för oss. Min pappa blev lite förskräckt över att vi tog detta stora steg, utan riktig utbildning och inkomst! Men vi gifte oss inte förrän 1961. Bröllopsresan företogs på cykel i Danmark.
Första året som nygifta bodde vi på Drottninggatan 99, därefter på Markvardsgatan 15, Stockholm. En lycklig tid, då Birgitta var ”egen företagare” med barnpromenader, jag studerade på KTH, Tina och Andreas föddes där. Att bilda familj var ovanligt bland studiekamraterna, men de ställde gärna upp som barnvakter.
Vi flyttade sen många gånger under livet:
Gislaved 1965–68
Stighultsgatan 16, Eskilstuna 1968–73
Måstavägen 24, Eskilstuna 1973–76
Ekuddsvägen 17, Torshälla 1976–94
Tappvägen 6, Täby 1994–2005
Ruddammsbacken 38, Stockholm 2005–2013
Borgargården, Rålambsvägen 66 A, Stockholm 2013–
När barnen omkring 1970 kom upp i skolåldern började Birgitta arbeta utanför hemmet som förskollärare. Det fortsatte hon med fram till 1981, då hon skadades i en arbetsplatsolycka och blev förtidspensionerad. Senare åtog hon sig att vara kontaktperson. Hon var även barntimmeledare i församlingen.
Birgitta fostrade naturligtvis barnen på bästa vis, och fick under mina många tjänsteresor själv bära ansvaret för hem och hushåll.
Hon tog också under en period med glädje stort ansvar för att hjälpa olika nödställda flyktingar, som fick en fristad i vårt hem i Torshälla.
Särskilda ljuspunkter har varit alla semesterresor med familjen. Flera gånger imponerade Birgitta genom att själv köra bil med husvagn och barn, till Öland och Åland. Gotlandssemestrarna har varit många och glädjefyllda, för att inte tala om nöjet med fritidshuset utanför Torshälla under 20 år.
Vi har fått uppleva varm och glad gemenskap med släkt och de många vänner som vi mött i olika sammahang, i församlingarna och olika bibelstudie- och bönegrupper. Vi deltog i äventyrsfyllda sommarläger (Bökebäcksgården), sommarbibelskolor i Hjälmseryd, pilgrimsresor till Polen 1987 och Israel 2009. Vi fick besök av och besökte släktingar i USA.
Birgitta var tyvärr under hela livet hårt prövad av olika besvär. Hon blev allt mer multisjuk de sista åren, men höll humöret uppe och gladdes särskilt när hon fick träffa barn och barnbarn. Hon behöll livet igenom en stark tro på Frälsaren.
 Birgitta 80 år 2017 |
Till slut måste jag sammanfatta och säga att vi ju fick ett mycket långt och innehållsrikt liv tillsammans. Även om de senaste årens svårigheter lätt dominerat min minnesbild, så finns det i våra rader av fotoalbum bevis för att jag och min älskade hustru – omtyckt av alla – fick mängder av goda och glada livserfarenheter.
Soli Deo gloria.
Lars