Författare: Lars Östling

Johan Ekström var en länk mellan Lars mammas och pappas släkter. Han föddes 1851 på Upplanda ägor i Östervåla socken, Heby kommun, västra Uppland. 1874 bytte han efternamn från Ersson till Ekström. 1883 flyttade han till Gävle.
Han var morfar till mamma Anna-Lisa och anställd som förman vid det varv som ägdes av Robert Boström, morbror till pappa Nils Östling. Tyvärr gick varvet i konkurs omkring 1919. Johan arbetade sedan i Gävle hamn och tummade (mätte) timmer.
Johan och hans fru Christina var med i Betlehemskyrkan (Missionsförbundet). Det innebär att de måste ha mött den kände P. P. Waldenström (1838–1917). Han var lektor i Gävle och grundare av Svenska Missionsförbundet.

Olof Eriksson föddes troligen omkring 1613, en av de äldsta ana (förfäder) som jag hittat. Hans son hette Erik Olsson (Olofsson), född 1638 och död 1724. De bodde i Örkeneds socken i nordöstra Skåne, nuvarande Osby kommun.
De föddes alltså medan Skåne fortfarande tillhörde Danmark, se freden i Roskilde 1658.

Frågan är hur de upplevde nedbränningen av Örkeneds socken – ett av de mest kända ”snapphanetillhållen” – som beordrades av kung Karl XI år 1678, som en av många reaktioner på det motstånd som mötte de svenska trupperna från lokalbefolkningen i det skånska kriget. Kungens order var kort att avrätta alla män som kunde hantera ett gevär och bränna ner alla gårdar och plundra allt av värde, inklusive boskap. Se även Terra Scaniae.

Olof Eriksson var min farfars farmors farmors farmors farfars far, dvs tillhörde den elfte generationen före mig.

Fram till i början av 1800-talet fick de mellan sju och tio barn i varje generation, så vi måste ha en massa avlägsna släktingar som härstammar från Olof Eriksson.
Därefter, fr.o.m. farfars farfars far, var det däremot skralt med fruktsamheten, de fick bara ett barn (som uppnådde vuxen ålder) per generation ända fram till pappa Nils, som bröt mönstret.

Gammal Jonsson hette faktiskt så redan som liten, det är ett runsvenskt mansnamn. (2016 fanns 8 svenska män med förnamnet Gammal.)
Han dog omkring 1733, var syssling till Erik Olsson (sonen till Olof Eriksson, f 1613).

De bodde i Örkened, nordöstra Skåne, nuvarande Osby kommun.
Hans far hette Jon Gammalsson och barnen till Gammal hette Gammalsdotter respektive Gammalsson.

Per August, min farfarsfar, föddes 1864 på Brommeshult i Virestad i sydligaste Småland (nuvarande Älmhults kommun). Föräldrarna hette Anders Månsson och Christina Bengtsdotter.

Han kom till Stockholm och blev adopterad av Conrad T Rahm och hans hustru Ulrika Carolina.
Han blev bleckplåtslagare och fick jobb i Gävle, där han träffade Gustafva Östling. Farfar August föddes 1885 och August Rahm står som dopvittne. Men han gifte sig aldrig med Gustafva utan for till Amerika samma år och hördes sen inte av mer. Ingen visste vad som hänt honom.

Inte förrän 2021 (136 år senare!) lyckades jag med hjälp av amerikanska släktforskare spåra honom. I USA hade han bytt efternamn till Randolph, gift sig och fått många avkommor, hittills i upp till fyra släktled. Jag har även lyckats få brevkontakt med några av dem.
Det står mer om honom i ansedeln.

Hela 1700-talet och i början av 1800-talet var Anders det absolut vanligaste pojknamnet i Sverige. Anna var det vanligaste flicknamnet.
Andersdotter var samtidigt det vanligaste efternamnet, Andersson var det näst vanligaste.
Det var alltså inte att undra på att en som hette Anders Andersson ville skilja sig från mängden genom att byta namn.

Min farfars morfars far Anders Andersson, född 1804, hade en tio år äldre syster, Stina. När hon var 17 år, flyttade hon hemifrån Björnö säteri, Frötuna socken, in till Norrtälje stad. Hon bytte då efternamn till Östling, vilket var ett ovanligt namn. År 1820 låg ”Östling” på 397:e plats i listan över de vanligaste efternamnen.

När Anders var 15 år flyttade han också in till stan och härmade sin storasyster i namnfrågan. Man kan ju undra varför de valde just Östling. Kan det möjligen finnas något samband med drängen Pehr Jansson Östling, som kom till Björnö 1803 från granngården Östhamra, där han var född?
Men enligt släktforskaren Maud Svensson var det mycket vanligt att man valde ett namn som påminde om gården, byn eller socknen där man var född och/eller uppvuxen: Östhamra – Östling.
Anders och systern hade säkert ändå hört namnet och tyckt om det.
Före 1901 fanns inget namnskydd och ingen namnansökan – man började bara kalla sig vid det namn man valt.
I Norrtälje blev Anders lärling hos sin systers man, målarmästare Samuel Leijonberg. Senare blev han pistolsmed.

OBS att Birgitta Bjurenvall Östling också växte upp på en gård med samma namn, Östhamra i Munktorp! Det finns bara två Östhamra i Sverige.

Anders Gustaf Östling, min farfars morfar, var uppenbarligen en företagsam person. Från ingenting arbetade han sig upp till att bli fastighetsägare i Gävle.

Han föddes 1826 i Norrtälje, men växte upp i Österlövsta, norra Uppland. 1845 flyttade han, liksom många andra, till storstaden Gävle. Efter två år flyttade han tillbaka och 1848 gifte han sig med den tre år äldre Alma Åkerlöf, född i Österlövsta.

Han arbetade några år som statdräng på Husby i Vendel innan de flyttade till Gävle 1852. Där bodde de på en rad olika adresser.
Han var laxnotarbetare, dvs. han fiskade lax med hjälp av ett nät som kastades ut och togs ihop vid stranden eller i en båt (se denna artikel om ”Not”).
Troligen fanns det gott om lax i Gavleån på den tiden. I vilket fall måste Gustaf ha arbetat flitigt och sparat ihop så mycket pengar att han 1876 kunde köpa en fastighet på Lotsgränd i Gävle. Där bodde hans familj och efterkommande till långt efter hans död.
Jag har inte kunnat hitta någon exakt uppgift om när han dog, men det måste ha varit mellan 1890 och 1895. Han är inte begravd i samma grav som sin hustru. Kan han ha drunknat och försvunnit under arbetet på sjön?